”Vi arbetar mer än någonsin och mår dåligt. Så varför ska vi ens – när maskinerna kan sköta jobbet – bry oss?”. Så börjar en uppmärksammad intervju med Roland Paulsen i modemagasinet Bon som publicerades häromveckan. Den inledningen har två iögonfallande fel och antyder dessutom en tredje missuppfattning om vad ”arbete” betyder.
Det första och mest uppenbara felet har förstås att göra med konstaterandet att vi ”arbetar mer än någonsin”. Sett i lite längre perspektiv så har vi, i takt med att vi blivit rikare, gradvis arbetat en allt mindre del av våra liv. Eftersom idén att vi skulle ”jobba mer än någonsin” satts i relation till tanken att vi kanske skulle fundera på att förlänga arbetslivet kan det vara illustrativt att titta på hur förväntad livslängd utvecklats i förhållande till just pensionsåldern sedan den allmänna folkpensionen infördes 1913. Då sattes pensionsåldern till 67 år samtidigt som den förväntade livslängden var 59 år. Sedan dess har arbetstider förkortats, lagstadgad semester införts och förlängts, pensionsåldern sänkts och gjorts mer flexibel, och inträdet på arbetsmarknaden skjutits fram. Allt parallellt med att förväntad medellivslängd ökat med 23 år (!) till 82 år.
