Texter, texter, texter – vi översköljs av dem, såväl på jobbet som privat. Vissa läser vi med intresse, andra suckar vi över: ”Vad vill de säga egentligen?” ”Varför ska jag läsa det här?”. Men hur undviker man att själv producera sådana texter? Språkvårdaren Nathalie Parès ger oss här några råd om vad man bör tänka på när man skriver.
”Jag kan inte skriva” bekände en kollega för mig, redan första gången vi träffades. Jag hade precis fått tjänsten som språkvårdare på Brottsförebyggande rådet (Brå) och blev extra nyfiken.
Vad var det min kollega menade? Ja, det var naturligtvis inte att det är så ruskigt svårt att stava rätt, eller att det fanns några praktiska, tekniska orsaker till den där känslan. (Kollegan är en medelålders akademiker med svenska som modersmål, utan tendenser till dyslexi eller andra relevanta handikapp.) Nej, det handlade snarare om dåligt självförtroende, men också om svårigheten att skriva så att läsaren förstår, att skriva så att texten blir läst, att skriva så att själva syftet med texten blir uppfyllt.
Hur gör man då, för att skriva begripligt, intresseväckande och effektivt? På ett sätt är utmaningen densamma som när man ska föreläsa – att fånga gruppens intresse och förmedla det man vill på ett tydligt sätt utan att bli för långrandig – men med den avgörande skillnaden att man i skrift inte löpande kan anpassa kommunikationen till gruppens reaktioner och frågor. Dem måste man gissa sig till och bemöta i förväg. Någon patentlösning på hur man lyckas gör jag inte anspråk på att presentera här, men några goda råd vill jag gärna bjuda på!
Fyra grundläggande frågor
Det man bör ta tag i allra först, men många glömmer, är att tänka till ordentligt på vilka man vänder sig till, vad de kan ha för intresse av att läsa texten, i vilket sammanhang den uppträder och vad man själv vill uppnå. Det utgör sedan utgångspunkten för själva skrivandet, som jag återkommer till lite längre fram …
Vi börjar från början, när man sitter där med ett tomt papper eller en ny, tom fil i datorn. För vissa känns det då omöjligt att ens få ur sig en första mening, innan den måste omformuleras och slipas till, gång på gång. Tvivlet på att det någonsin ska bli en text infinner sig. För andra flödar orden ur dem, utan egentlig svårighet, men liksom planlöst, utan riktning och struktur. Även då kan resultatet bli mindre lyckat.
Innan man ens börjar skriva finns det därför några frågor man bör ställa sig:
- Vilka vänder jag mig till?
- Vad motiverar dem att läsa min text?
- När, var och hur kommer texten att läsas?
- Vad är mitt syfte med texten?
Om man inte är klar över svaren, är risken större att den text man skriver mest bara mal på, och att den som läser den ledsnar, någonstans halvvägs igenom.
Vilka vänder du dig till?
Fråga dig vilka som troligen kommer att läsa texten, och vad du vet om dem. Vad är de intresserade av och vad har de för bakgrundskunskaper? Ska du betrakta textens samtliga potentiella läsare som din målgrupp, eller ska du välja ut en delmängd att fokusera på? Om läsarna är många, och det dessutom inte rör sig om en särskilt enhetlig församling, kan den här typen av frågor vara extra svåra att besvara. Men detta förberedande tankearbete blir därmed inte desto mindre viktigt att göra – liksom att påminna sig om svaren under skrivandets gång.
Vad motiverar dem att läsa din text?
Som läsare vill man naturligtvis gärna uppleva texten som matnyttig, att man får ut någonting av den – och vad det är läsaren vill få ut, det växlar. Ibland vill man bara ha en stunds tidsfördriv, ibland vill man lära sig någonting nytt, ibland är man ute efter svaret på en bestämd fråga. Det gäller att du som skribent är klar över vad som motiverar dina tänkta läsare att ta sig an din text, vad som är deras syfte med läsningen. Och sedan att underlätta läsningen för dem.
När, var och hur kommer texten att läsas?
I vilken form kommer din text att möta läsarens blick? Rör det sig om en rapport, en vetenskaplig artikel, en kvartalsskrift, en webbtext eller kanske ett brev? Är det en artikel i Metro eller en ”understreckare” i Svenska Dagbladet? Och var befinner sig läsaren? Hemma i soffan, på jobbet eller på bussen? Under stress eller i lugn och ro? Lässituationen, texttypen och sammanhanget i stort har betydelse för läsarens tålamod och förväntningar på texten. Vissa texter bör vara rappa och kortfattade, andra inte.
Vad är ditt syfte med texten?
Vad vill du uppnå med din text? Är det kanske bara att förmedla en viss information, att läsaren ska få veta någonting? Eller vill du påverka din läsare till att känna någonting specifikt inför det du berättar? Vad ska läsaren tycka om informationen? Vill du få läsaren att dela din åsikt om det du beskriver? Vill du kanske rent av påverka din läsare till att göra någonting, som att delta i en enkätundersökning eller ändra ett invant arbetssätt? Om du inte är klar över det själv, är risken större att du inte uppnår ditt mål.
Bearbeta texten, på olika nivåer
När du väl ringat in svaren på dessa grundläggande frågor, kan själva skrivandet och textbearbetningen ta vid. Och nu gäller det att låta svaren påverka textens utformning, på olika nivåer i texten – såväl vad gäller helheten som på detaljnivå!
Omfång och urval
Hur omfattande bör texten vara? Ofta ger sammanhanget avgränsningen. En generell rekommendation, när det gäller facktext, är dock att hålla sig kort. Att inte berätta allt man kan och vet. Bara välja ut det som är relevant, med tanke på de grundläggande frågorna jag nämnde. Vad behöver alltså tas med för att texten ska motsvara den aktuella målgruppens behov och förväntningar, i det aktuella sammanhanget, och för att du ska uppnå ditt syfte med texten? Skala bort allt annat – stryk det helt eller lägg det i en bilaga!
Disposition och struktur
I vilken ordning ska du då ta upp det du vill berätta? Fråga dig allra först vad som intresserar målgruppen. Vilken information söker de? Se till att de får svar på sina frågor tidigt – facktexter är inte deckare! Bakgrundsbeskrivningar kan visserligen vara viktiga för att läsaren ska kunna sätta in en information i sitt sammanhang och värdera den, men i regel kan man ändå ge en första blänkare om nyheten – det för läsaren mest intressanta – redan tidigare.
Ge också din läsare möjlighet att överblicka innehållet. Var generös med mellanrubriker, så att man kan skumma igenom din text på ytan, greppa hur den är uppbyggd och välja de bitar man eventuellt vill fördjupa sig i. Komplettera gärna med en innehållsförteckning i början (om det passar texttypen), så att man dessutom kan granska strukturen lättare, utan att ens bläddra igenom texten.
I många sammanhang finns en mer eller mindre given disposition, till exempel när man skriver en vetenskaplig artikel. Men även då finns det mycket att tänka på. Vad ska du ta upp i det introducerande avsnittet? Vad kan läsaren till just den här tidskriften tänkas känna till om ditt ämne?
När man skriver om statistik finns det dessutom ytterligare faktorer som påverkar hur din text ska se ut, som regeln att individbaserad statistik ska vara könsuppdelad, enligt förordningen om officiell statistik.
Styckeindelning och meningslängd
Innan jag ens nämnde mellanrubriker borde jag kanske ha påtalat vikten av att stycka upp texten också (om inte annat blir det svårt att peta in mellanrubrikerna annars ...). En kompakt textmassa utan luft kan ge ett så ogenomträngligt intryck att man som läsare tappar lusten att ge sig i kast med den. Eller att man i vilket fall inte kommer igenom den. Läsaren behöver andrum!
Hur långa styckena bör vara beror helt på innehållet. Bryt för nytt stycke när du kommer in på ett nytt ämne eller en ny tankegång. "En tanke, ett stycke" brukar vara ett bra ledord. Inled stycket med det som är kärnmeningen, det viktigaste, i det stycket. Därefter utvecklar eller fördjupar du resonemanget. Kärnmeningen bjuder in läsaren till det som avhandlas i stycket.
Generellt kan sägas att texten blir tyngre att läsa ju längre både styckena och meningarna är. Långa meningar, som sträcker sig över flera rader, är naturligtvis tyngre att läsa än korta. Än tyngre blir det om läsarens tvingas hålla alltför mycket information i minnet innan predikatet kommer! Det är det som talar om vad som händer i meningen, och det är först när man fått veta det som resten av informationen har någonting att landa på.
Ordval
Vissa ord, som kan försvåra läsningen, bör man vara sparsam med. Men vilka är de? Många tänker kanske i första hand på facktermer. De kan visserligen vara det absolut mest effektiva sättet att kommunicera, experter emellan, men utestänger ju dem som inte hör till skrået. Undvik dem gärna om du har en blandad målgrupp, där bara vissa behärskar fackterminologin, eller se till att förklara termerna första gången de förekommer i texten.
Detta gäller även eventuella viktiga förkortningar som du vill kunna använda i texten, såsom ANOVA eller πps. Behöver de finnas med i texten, gäller det att förklara dem, i själva texten eller i en separat termlista. En del förkortningar kan dessutom stå för olika saker, såsom KI, vilket kan leda till missförstånd. Överlag bör du alltså undvika förkortningar i möjligaste mån, även om det går snabbare för dig att skriva dem. För läsaren går det ju till exempel knappast snabbare att läsa ut förkortningen m.a.o. än frasen med andra ord, och för den som inte ens förstår förkortningen tar det definitivt längre tid.
Ett tredje exempel på sådant som kan göra din text onödigt svår att ta till sig är ord som påverkar tonen i texten. Ålderdomliga eller byråkratspråkliga ord (som ehuru, avseende, bifalles eller därvid) ger texten en prägel som håller läsaren på armslängds avstånd.
Vissa ord kan i gengäld underlätta läsningen av en text, genom att bidra till att göra sambanden tydliga. Så kallade sambandsmarkörer kan exempelvis vara eftersom, däremot, trots att, det tyder på eller samtidigt. Tack vare dem visar du läsaren hur du resonerar.
Underlätta skrivandet
Hur väl man än tycker sig ha planerat sin text är det lätt hänt att köra fast under skrivandets gång. Därför vill jag gärna avsluta med några råd som kan underlätta textbearbetningen.
Se styckena som byggklossar
Ett knep om du vill ändra textens disposition, är att först sätta beskrivande mellanrubriker över varje stycke, oavsett om du sedan vill behålla rubrikerna i den färdiga texten. Det blir lättare att stuva om bland ”byggklossarna” (styckena) när du snabbt kan överblicka vad de handlar om.
Om det inte funkar att beskriva ett stycke med en kortfattad rubrik, är problemet förmodligen att stycket är för spretigt innehållsligt och behöver bearbetas. Denna lilla övning kan alltså också hjälpa dig att slipa på styckeindelningen.
Överblicka helheten
Att ta ett helhetsgrepp och bedöma om texten håller är inte alltid det lättaste. Ett effektivt verktyg för att bedöma om du skapat en logisk struktur i texten är att skapa en innehållsförteckning, där du enkelt kan överblicka rubrikerna. Om texten som slutprodukt inte ska ha en innehållsförteckning är det bara att plocka bort den när du inte behöver den längre. Så gjorde jag själv när jag skrev den här artikeln, eftersom jag ville överblicka helheten under skrivandets gång.
Glöm inte frågorna
Återvänd emellanåt till de grundläggande frågorna under skrivandets gång. Använd dem som måttstock: ”Funkar detta till den målgrupp jag vill nå? I det sammanhanget? Uppnår jag mitt syfte?”
Låt skrivandet ta tid, men sätt igång genast
Inspiration kommer sällan på beställning. Vänta inte på den! När du väl börjat skriva gäller det dock att låta skrivandet få ta sin tid, så att du kan lägga ifrån dig texten och sova på saken för att lättare se din text med färska ögon. Låt också någon annan läsa din text – innan du betraktar den som färdig! Be inte bara om korrekturläsning på slutet, utan om tidiga synpunkter på upplägget som helhet. Det är idealiskt om du hittar någon som också känner till den målgrupp som texten vänder sig till, men även en annan "hjälpläsare" kan komma med värdefulla synpunkter och peka ut textens svaga punkter.
Varsågod, nu är det din tur!
Kanske har jag med denna text påverkat dig att börja se skrivandet som ett bygge, som delvis går att underlätta genom god planering. Den lilla missionären i mig vill gärna belysa att ”välskrivna texter” är någonting mer än en hop rättstavade ord i grammatiskt korrekta meningar. De växer fram i händerna på medvetna skribenter, som strävar efter att anpassa sina texter till målgruppen, sammanhanget och syftet.
NATHALIE PARÈS, BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET
Exempel 1
Du ska skriva en ny månadsrapport om ”Anmälda brott”. Vilka vänder sig rapporten till? Är det läsare som vill ha en mycket detaljerad redogörelse över anmälda brott, uppdelade i olika kategorier? Och varför vill de ha det? Eller är det läsare som bara vill veta något om de övergripande trenderna och de stora dragen?
Behöver den tänkta läsaren motiveras? I så fall kanske rapporten ska lyfta fram något överraskande.
Är läsaren en person som läser ”Anmälda brott” varje månad och vill att den ska ha samma disposition varje gång? En läsare som bara vill kolla ”sina” siffror, rutinmässigt, varje månad? Eller finns det flera olika grupper av läsare, som ställer olika krav på rapporten?
En kanske inte ovanlig tanke är att en månadsrapport om anmälda brott inte ska ha något uttalat syfte, utan bara redovisa brotten som de är. Men vad betyder egentligen det? Låt oss säga att fylleri till sjöss förs till Blekinge län om domen fälldes i Blekinge, även om inte brottet utfördes i Blekinge. Då kanske Blekinge får fler fall än andra län. Vad är syftet med statistiken i rapporten? Att redovisa antalet fall som administrativt hänför sig till olika län, eller antalet fall som utfördes i länet? Ett annat exempel är den statistik som tycks visa att fler människor dör på nyårsafton än på andra dagar under året. Det beror på alla de fall då ett specifikt dödsdatum faktiskt saknas, eftersom den 31 december då skrivs in i rutan för dödsdatum. Vad är syftet med att redovisa den statistiken? Kanske är det då mer intressant att redovisa statistiska skattningar av verkliga dödsdatum?
Exempel 2
Ett vanligt nybörjarfel bland nya forskare är att inte tänka på vad som motiverar läsaren. Svaret på frågorna ”Varför är det här vetenskapliga området intressant?” och ”Vad i just den här artikeln är intressant?” göms undan långt in i artikeln. Att stimulera läsarens motivation är faktiskt nästan lika viktigt som det vetenskapliga innehållet i artikeln.
Frågan ”Vilka jag vänder mig till?” kan tyckas enkel när man skriver för en vetenskaplig tidskrift. Men "forskare" [eller något annat vagt] duger inte som svar. Ringa in mer exakt, på en mer detaljeratd nivå, vilka det är som läser till exempel Journal of the Royal Statistical Society, Series C.
Många som skriver vetenskapliga artiklar skriver först artikeln och funderar sedan på vilken tidskrift den ska skickas till. Ibland kan man tänka tvärtom: "Vilken typ av tidskrift ska vi vända oss till? Vill vi skriva för en tidskrift som är inriktad på kvantitativ kriminologi eller en som är inriktad på statistiska metoder i specifika tillämpningar, eller kanske en som vill lyfta fram de generella dragen i statistiska metoder?"
Vad är mitt syfte med den här artikeln som jag håller på att skriva? Vill jag bara redovisa några vetenskapliga resultat? Eller vill jag verka för en förändring? Svaret på de frågorna påverkar vilka resultat jag väljer att föra fram i artikeln.
